Pappa Johan » Barnfilm

Ponyo på klippan vid havet

Pappa Johan — Sun, 20 Sep 2009 11:32:05 +0000

Ännu ett mästerverk från Hayao Miyazaki. Både jag och min dotter är fans av flera av hans tidigare filmer: Spirited Away, Min granne Totoro och Kikis Expressbud för att nämna några.

Häromdagen gick vi och såg hans senaste film, Ponyo på klippan vid havet, på bio. Bara att gå på bio med en 5-åring är verkligen toppen. Särskilt när man går och ser en film som båda vill se på riktigt.

Till skillnad från de flesta animerade filmer så är den inte baserad på skämt och slagkraftiga oneliners som ska göra så att även föräldrar gillar filmen. Nej, den här filmen tar berättelsen på allvar.

Filmen är löst baserad på den om Den lilla sjöjungfrun, hon som ville få ben och bli människa. Sosuke är en femårig pojke som i början av filmen leker vid havet och hittar en burk där en märklig guldfisk fastnat. Han räddar fisken, och döper den till Ponyo. De får en stund tillsammans, men så tas Ponyo tillbaka till havet av sin pappa.

Ponyo är en magisk fisk (som inte är särskilt fisklik egentligen…) med en mänsklig vattentrollkarl till pappa och en havsgudinna till mamma. Berättelsen kretsar kring hennes strävan att bli människa och få vara med Sosuke.

Filmen byter mellan att handla om stor havsmagi och stormar, till små vardagssituationer som att bränna sig på nudelsoppan. Jag tycker det är genialt, barn tar till sig det stora på ett helt annat sätt när det är förankrat i det lilla.

Se den, är min rekommendation.

Liknande inlägg:

Höjdarna – vilken höjdare!

Pappa Johan — Sun, 30 Aug 2009 11:26:45 +0000

Höjdarna gick som julkalender i SVT 2004, inramat av Allram Eest (Allrams Höjdarpaket), och sedan dess gått i repris flera gånger på Bolibompa. Det finns hela 52 avsnitt, så man tröttnar inte i första taget.

Avsnitten i Höjdarna är konstruerade som små fristående historier, så man kan se dem i vilken ordning som helst. Historierna är konstruerade kring dockornas karaktärer, som i många fall är framtagna som motsatser till varandra: liten och stor, stark och svag, yngst och äldst, rädd och orädd. Mycket att känna igen sig i för ett barn alltså.

Höjdarna är ett kompisgäng dockor som bor på taken i en stad. Miljön är på olika ställen på taken, men också inomhus hemma hos de olika Höjdarna.

Designen på dockorna är riktigt snygg, och man liksom gillar alla direkt. Jag förstår dock inte hur dockspelarna lyckas spela dem utan att synas själva. Men jag antar att det är en del av magin.

De fantastiska huvudpersonerna i Höjdarna är:

Ester är den minsta av alla Höjdarna. Hon bor ihop med Franke i ett observatorium. Hon är bästa kompis med Franke, trots och tack vare deras stora skillnad i storlek.
Franke är den största av Höjdarna. Han är jättestark, gillar att äta, funderar mycket och är supersnäll. Han är dessutom bästa kompis med Ester, som han bor ihop med i ett observatorium.
Abbe gillar bilar och vill ofta vara ”tuffa killen”. Gör ofta bort sig genom det och lär sig ofta läxor. Han samlar på ficklampor och bor ihop med sin lillebror Bebbe.
Bebbe gillar djur och är väldigt snäll kille. Han är yngst av Höjdarna. Bor ihop med Abbe.
Lipton trivs bäst hemma, eftersom han är rädd för nästan allt. Han är väldigt fåfäng, och leder ett band med ekorrar där han spelar en slags hawaii-musik på steeleguitar.
Silvia är en uppfinnartjej. Hon är väldigt kär i Lipton.
Luleå älskar vinter och snö. Hon fryser in saker i sin frys, och har ofta sina skidor på, även om det nästan aldrig är snö i Höjdarna.

Utöver ovanstående gäng finns även en liten svart lurvig docka som heter Skudd, och som bara säger Sabba! Han är mest ute efter att just förstöra och krascha saker. Sen finns det ett gäng tvättbjörnar och ekorrar som ofta är med som statister och har små egna sidoäventyr. Två duvor är också med som en slags åskådare, ett stående inslag där en av dem nästan alltid ramlar baklänges ner i en skorsten.

Höjdarna finns på DVD såklart, 5 stycken. Det är bara att börja samla. Du hittar dem till exempel här: Stjärnfall, Plättmysteriet, Äventyr, Rally och Silvias födelsedag.

Dessutom finns de som små plastfigurer och ett rätt bra brädspel. Jag har också för mig att jag sett dem som tryck på diverse muggar och dylikt. Det finns en samlingsskiva med barnmusiken också.

Jag saknar dem som mjuka dockor! Jag skulle direkt skaffa ett gäng om jag hittade.

Höjdarna är skapade av Petter Lennstrand, som också skapat Janne och Merzi.

Höjdarna är kvalitet rakt igenom. Underhållande och med mycket humor, hjärta och hjärna.

Liknande inlägg:

Wall•E vs. Barbie: 1-0

Pappa Johan — Tue, 19 May 2009 12:00:36 +0000

Jag hyrde två filmer till min fyraåriga dotter en helg. Den ena valde hon, Barbie (kommer inte riktigt ihåg vilken, men det var små älvor inblandade). Den andra valde jag, Wall•E.

Det var såklart för att jag själv ville se den också. Men också för att balansera upp den rosa gullchock som jag förväntade mig av Barbie. Nånstans måste det balanseras upp lite innan det går överstyr, hoppas jag.

Först ut var Barbie-filmen. Min dotter tittar på den. Jag tittar lite då och då. Det verkar vara en ganska komplicerad historia, om någon fabrik som ska byggas så älvorna måste flytta, och hur de ska förhindra det genom att att en tjej ska övertala sina föräldrar att inte bygga. Typ.

Filmen är dialogdriven, och kanske är den för lite större barn. Om man lyssnar på språket. Om man tittar på omslaget känns min dotter lite för stor. Dialogen är halvkasst uppläst av förmodligen lite tidspressade skådisar. Min dotter gillar den ändå, hon tycker det är spännande med älvor.

Dagen efter serveras Wall•E. Jag försöker själv se lite av den, och slås av det magnifika långa introt där ingen dialog finns, men man ändå förstår och känner allt. Och shit, vilken snygg film!

Engagemanget hos min dotter låter inte vänta på sig. Ganska snart börjar hon berätta vad som händer i filmen. ”Hon är ledsen.” ”Titta, nu pratar de med varandra!” ”Hon ska rädda sin kompis.”

Jag är lite förvånad, men väldigt nöjd, med hennes aktivitet. Barbie må vara rosa, men det engagerar inte. Inte på långa vägar så mycket som Wall•E.

Barn har nog lite känsla för kvalitet ändå.

Liknande inlägg: