Sen vår och tidig höst, bästa tiden för sandlådelek. Ge mig en bra spade (platt, inte rund) och bra, lagom fin och fuktig sand och jag går igång. Barnen får hänga på bäst de kan.
Det är en del av tjusningen att allt är högst temporärt. 2-åringen kan när som helst gå bärsärk. Fast det är som han känner att pappa koncentrerar sig lite extra, och det smittar. Jag satsar på att bygga med barnen samtidigt som jag har lite eget skapande på sidan av samtidigt. Kanske tycker barnen det ser mer intressant ut, och leken styrs ditåt. Eller också inte.
Jag gillar att göra kantiga, lite oväntade saker i sanden. I kombination med organiskt slingrande skapelser, som till exempel en orm. Tunnlar och brovalv är också lite kul. Om jag ser till att satsa lite på vägbyggen över och runt byggnaderna kan barnen till och med låta mig bygga klart ibland. Om man nu kan bli klar.
Sandlådeleksaker är oväntat tråkigt utformade nästan utan undantag. Formar och hinkar är bra till att göra kakor av åt de minsta barnen, som de kan krossa i samma andetag som de föds. Men sen vill man ju skapa något själv! Spaden är det enda rätta. En stor och en liten kanske, minst. Var.
Så, glöm inte att ha kul i sandlådan. Det är kul, kreativt och det räknas som att du leker (fast det är såklart blodigt allvar).
Liknande inlägg:
- Pacman heter han förstår ni
- Barnkalas på Stora Skuggans 4h-gård
- Laga mat snabbt
- Barns enorma nyfikenhet
- Barnkalas utomhus
{ 1 comment… read it below or add one }
Åh, det låter precis som mig!
..och barnens lycka är störst när pappa leker med dem!
..är det inte alltid så?
More from author