Pappa Johan » 4 år

Pettson & Findus och mucklornas värld

Pappa Johan — Tue, 20 Apr 2010 15:42:30 +0000

Barnspel gjorda i Director har ju inte direkt en aura av häftighet kring sig. Men det här är bra, åtminstone för en 5-åring som inte ännu sett grafiken på de vassaste spelkonsolerna.

I spelet följer vi katten Findus runt i gubben Pettsons stuga och letar efter mucklor. Mucklorna är en slags små varelser som bor lite varstans i hemmet och har för sig lite olika hyss.

En klart bra grej med spelet är att det i princip textfritt. All kommunikation är talad, och valen är tydliga utan textknappar. Det finns ett ja-, -nej och igen-djur, som barnet snabbt lär sig betydelsen av. Det gör att barnet lätt kan spela själv, även om det ännu inte kan läsa.

Flera minispel kräver en del matematikkunskaper. Om inte annat så får man spela med lite som vuxen.

Svårighetsgraden varierar. Ibland är det omotiverat svårt, men det klart, ibland vill man känna sig behövd som vuxen.

Det är gott om belöningar, vilket hela tiden får barnet på gott humör (att vinna en liten gurkbit är aldrig fel). Sakerna man hittar inreder man tillslut ett litet muckelhem med. Och bjuder in fler muckelfamiljer att bo i någon av de tre muckelvärldarna man kan hitta och låsa upp. Samlarmomentet förlänger spelet en hel del, på ett bra sätt.

Spelet kräver inte speciellt mycket av hårdvaran, nästan inget alls faktiskt. Perfekt för barnens ärvda speldator.

Liknande inlägg:

Angry Birds – pricka grisar med fåglar

Pappa Johan — Mon, 12 Apr 2010 15:20:42 +0000

Grisarna är hungriga. Fåglarna blir distraherade. Grisarna stjäl fåglarnas ägg! Fåglarna bestämmer sig för att ta tillbaka sina ägg.

Bra upplägg, eller hur? Angry Birds är ett riktigt bra spel till iPhone, som dessutom fyller alla mina kriterier för ett barnspel.

Angry Birds spelas bana för bana. På varje bana har ett antal grisar barrikaderat sig, och det gäller för dig som spelare att skjuta iväg fåglar med en gigantisk slangbella och krossa grisarna och deras slarvigt fort av klossar. Spelet bygger på en fysikmotor, så det spelar roll med vilken fart och vinkel fågeln träffar grisarnas klossar. Det gäller alltså att tänka till, och sedan sikta noga.

Efterhand presenteras några olika typer av fåglar man har tillhands att skjuta iväg. Den vanliga röda fågeln får sällskap av en gul fågel som kan accelerera enormt och skjuta extra bra igenom klossar av trä. En lite blå fågel kan förvandla sig till tre fåglar, som förgör isblock väldigt effektivt. Senare får man också stifta bekantskap med en svart fågel som exploderar och en vit fågel som släpper äggbomber, båda kan effektivt spränga upp hål i grisarnas barrikader.

Angry Birds rekommenderas varmt som barnspel, men jag tror (vet!) att man lätt blir hookad som vuxen också. Det är helt enkelt ett enormt populärt casual-spel till iPhone.

Du hittar det här på iTunes.

Liknande inlägg:

Tumbledrop – kluriga klossar till iPhone

Pappa Johan — Wed, 07 Apr 2010 20:59:47 +0000

Ett barnspel till iPhone, som kanske egentligen inte är ett barnspel, utan passar för alla åldrar.

Ett gäng glada klossar i olika former är staplade i en hög. Överst balanserar en rosa stjärna. Högen står på en liten ö, omgärdad av vatten. För att vinna en bana måste du få ner den rosa stjärna till marken, utan att den ramlar i vattnet. Det gör du genom att förinta de andra klossarna, en i taget, så att högen rasar (förhoppningsvis) kontrollerat.

Det gäller att lura ut vilka klossar du ska ta bort för att det ska bli rätt, och det handlar också om att ta bort klossar vid rätt ögonblick (det är en lite fördröjning innan du får ta bort nästa kloss).

Spelet passar bra som barnspel, det finns ingen fiktiv tidspress alls. Istället gäller det lite att var med när tornet rasar. Varje spelomgång är kort, och man behöver ofta spela om en bana många gånger innan man klarar den.

Svårighetsgraden ökas hela tiden genom att tornen blir mer komplicerade och att den lilla ön blir mindre och får annorlunda form.

Spelets grafik är grafiskt ren och färgglad. Ett av de snyggaste spelen jag sett till iPhone hittills, och min femåring spelar det friskt.

Du hittar det här på iTunes.

Liknande inlägg:

Wall•E vs. Barbie: 1-0

Pappa Johan — Tue, 19 May 2009 12:00:36 +0000

Jag hyrde två filmer till min fyraåriga dotter en helg. Den ena valde hon, Barbie (kommer inte riktigt ihåg vilken, men det var små älvor inblandade). Den andra valde jag, Wall•E.

Det var såklart för att jag själv ville se den också. Men också för att balansera upp den rosa gullchock som jag förväntade mig av Barbie. Nånstans måste det balanseras upp lite innan det går överstyr, hoppas jag.

Först ut var Barbie-filmen. Min dotter tittar på den. Jag tittar lite då och då. Det verkar vara en ganska komplicerad historia, om någon fabrik som ska byggas så älvorna måste flytta, och hur de ska förhindra det genom att att en tjej ska övertala sina föräldrar att inte bygga. Typ.

Filmen är dialogdriven, och kanske är den för lite större barn. Om man lyssnar på språket. Om man tittar på omslaget känns min dotter lite för stor. Dialogen är halvkasst uppläst av förmodligen lite tidspressade skådisar. Min dotter gillar den ändå, hon tycker det är spännande med älvor.

Dagen efter serveras Wall•E. Jag försöker själv se lite av den, och slås av det magnifika långa introt där ingen dialog finns, men man ändå förstår och känner allt. Och shit, vilken snygg film!

Engagemanget hos min dotter låter inte vänta på sig. Ganska snart börjar hon berätta vad som händer i filmen. ”Hon är ledsen.” ”Titta, nu pratar de med varandra!” ”Hon ska rädda sin kompis.”

Jag är lite förvånad, men väldigt nöjd, med hennes aktivitet. Barbie må vara rosa, men det engagerar inte. Inte på långa vägar så mycket som Wall•E.

Barn har nog lite känsla för kvalitet ändå.

Liknande inlägg:

Lego, en fantastisk leksak

Pappa Johan — Mon, 06 Apr 2009 08:06:53 +0000

Jag kommer verkligen ihåg hur jag byggde och byggde med mitt och mina syskons lego när jag var liten. Det blev bilar, rymdskepp och hus. Inte samtidigt såklart, och det var en del av tjusningen.

Plocka isär, bygga upp igen till något annat.

Fråga är hur mycket det formade mitt sätt att tänka? Jag börjar tänka att det åtminstone delvis varit med och påverkat tankesätt som ”allt är möjligt”, och att bygga till man är nöjd, vilket ofta involverade att plocka isär lite och bygga om. Jag tror definitivt att det påverkat min nyfikenhet för hur saker fungerar. Och framför allt berett en grund för min kreativitet.

På den negativa sidan har det möjligtvis gjort att jag aldrig blir riktigt nöjd, kanske kan man göra om det lite bättre ändå?

Jag bygger upp en liten lego-bas hemma, just för att jag själv tycker det är en sån bra leksak. Och verkligen något jag kan tänka mig sitta och leka med när tillfälle ges. Min dotter gillar det, hon är 4,5 år och är på gränsen till smålego. Min son har just upptäckt legolådan och drar gärna fram den och försöker plocka ihop små bitar. Men han är definitivt mer i duplo-åldern med sina 1,5 år, så det spårar ganska snart ur till att kasta legot lite. För det är rätt kul att se när jag lite nervöst snabbt samlar ihop alla bitar.

En stor del av legolådan är det som återstår av min gamla gula legoborg. Den byggsatsen önskade jag mig så hårt. Jag tror jag skulle fylla sju eller åtta, och jag kommer ihåg att jag låg och tänkte på den innan jag skulle somna. Jag tänkte mig hur jag byggde den. Hur jag byggde ihop hästarna. Hur jag ställde upp riddarna. Hur jag byggde om till en annan borg. Det kändes som om jag kunde varenda legobit innan födelsedagen faktiskt kom.

Det var en obeskrivlig känsla att faktiskt få den när födelsedagen så äntligen kom. Jag har ett väldigt starkt minne av hur paketet kom in och jag faktiskt kände möjligheten att det var borgen. Hur paketet rasslade. Hur jag under hela skoldagen bara längtade hem, och när jag kom hem satte mig och byggde noggrannt efter beskrivningen.

Det minnet tänker jag ofta på när min dotter önskar sig något. Jag tänker inte glömma hur glad jag blev.

Liknande inlägg:

Barnkalas för 4-åringar – några tips

Pappa Johan — Tue, 10 Feb 2009 10:51:35 +0000

Min dotters första riktiga kalas för sina kompisar har precis gått av stapeln, hon fyllde fyra år. Det blev lyckat, och jag tror alla hade kul.

Vi har varit på en del barnkalas, och alla har varit kul. Men de har haft lite olika karaktär, och jag har märkt att vissa saker är mer lyckade än andra. Jag har försökt att plocka det som varit bra och sammanställt det här som några tips för ett roligt barnkalas för 4-åringar!

Inbjudan

Låt barnet själv vara med och bjuda in. Tänka på vilka som ska komma, rita och skriva på inbjudningskort och lägga i postlådan. Spännade!

Mat

Kanske överkurs, men om det bara serveras socker på barnkalaset kan det lätt bli lite uppvarvat. Vi serverade lite mat till att börja med, eftersom det började vid mellanmålstid.

Här kommer tipset: servera prinskorvar, köttbullar och räkor med tandpetare nedstuckna i sig. Ett litet cocktailbord med andra ord. Mycket uppskattat av de små, bara plocka och stoppa i munnen. Dippa i ketchup kunde man också göra. Och tugga på gurka och morot i stavform.

Bakverk

Satsa på tårtan! Det är tårtan som är barnkalasets bakverk nummer ett. En pavlovatårta är oftast mer uppskattad än en sockerkaksdito har jag märkt. Bullar och kakor kan man faktiskt helt hoppa över, tårtan är huvudsaken och sen vill man leka!

Lekar

Det är absolut ett måste att arrangera lite lekar på kalaset. Fri lek i ett par timmar är påfrestande för alla inblandade, det har barnen rätt mycket av på dagis ändå. Här kommer några förslag:

Björnen sover – förklaring kanske överflödig…
Paketöppningsstafett – ett paket slås in i förväg i jättemånga lager. Längst inne finns en liten present, typ ett plastdjur. I varje lager en liten godis. Barnen sitter i ring och paketet skickas runt och varje barn öppnar ett lager. Det blir mer och mer spännande ju längre leken går, vem ska få öppna det sista?
Hunden och benet – passar extra bra om det är lite mindre barn med i lekarna. Barnen sitter i ring, och en är i mitten och är själva hunden. Hunden sover, och under tiden knycker någon hans ben (en liten pryl, typ en kloss). Alla barnen håller händerna bakom ryggen, och ett av dem har benet. hunden får vakna, och försöka leta rätt på benet genom att krypa fram och skälla på ett barn i taget. Barnet får då visa händerna, om benet hittas är omgången slut och barnet som tog benet får vara hund nästa gång.

Godispåsar

Godispåsar på barnkalas är såklart självklart. Gör som de flesta sluga föräldrar gör och servera dem sist av allt på kalaset. Det blir en bra sockerskjuts av godiset, och det är bäst barnen får med sig den (och påföljande sockerfall) hem. Dessutom är det lite av höjdpunkten, och den vill man ha sist.

Se till att ha exakt lika mycket i alla påsar, det kan var jäkligt kinkigt om barnen börjar jämföra. Ha gärna med en liten present i påsen också, till exempel en liten ring eller klistermärke.

Att dela ut godispåsarna är också en del av det hela. Det vanligaste är fiskdamm, där barnen får fiska fram sin påse från bakom ett skynke. Det är också vanligt med någon form av skattjakt, där barnen får följa ledtrådar fram till påsarna. Vi hade en skattjakt där barnen fick följa ett snöre som ledde hit och dit och slutligen upp på vinden. Enkelt, kul, och det kunde inte gå fel.

Småsyskon och föräldrar

När det är ett kalas för fyraåringar är det vanligt att barnen har småsyskon. På vårt kalas var de också välkomna, de bildade ett litet kalas i kalaset. Det är viktigt att de känner sig välkomna också, har platser vid bordet och får godispåsar.

Dessutom var en förälder till varje barn med, och det var väldigt trevligt.

Det viktigaste av allt vid ett sånt här barnkalas tror jag är att värdföräldrarna (det vill säga du) har kul, det märks och smittar av sig!

Liknande inlägg: