Det blev vår och vårjackan åkte på. Men inte den tunna, utan den lite tjockare. Skinnjackan.

På väg till dagis vänder sig plötsligt min dotter om från ståbrädan och liksom granskar mig från topp till tå. Hon säger: ”Pappa, du ser ut som en rock-kille. Med den där jackan och jeansen.”

Det tar jag som en komplimang, som den rock-kille jag är.

Men sedan ångrar jag lite att jag eldade på det. Jag berättar att jag spelat rock, elgitarr, trummor och så. Och sjungit. Det är i och för sig sant. Men då säger hon: ”Ok pappa, då är du en rockstjärna, eller hur? Det ska jag berätta för mina kompisar på dagis!”

I höst åker skinnjackan på igen, vi får se om den har samma stjärnglans då.

Liknande inlägg:

1. Att avskaffa pappa-losern ska väl inte vara så svårt (egentligen)
2. Om Pappa Johan
3. Pappabloggen börjar nu
4. Ficklampor i mörkret
5. Pacman heter han förstår ni