Just nu är det legobitar överallt hemma. Allt smålego är uthällt på lekbordet. Kul, tycker alla. Kul att bygga.

Efter några dagar börjar man dock märka av att en viss vandring sker. Det finns små legobyggen, mest bilar (vi har många hjul!) lite varstans på hyllor så att inte minsta brorsan Harry når.

Det är också märkbart smärtsamt att kliva på legobitar som ligger lite varstans. Det gäller att istället se till att plocka upp de små värdefulla bitarna.

Jag vabbade häromdagen med Harry. Vi satt och åt mellanmål. Möjligen läste jag något (läs troligen). Plötsligt hördes ett lätt litet tjoff. Jag hade plötsligt ett väldigt kreativt pålägg. Bra prickat.

Liknande inlägg:

1. Lego, en fantastisk leksak
2. Harry, jag och bloggskrivandet
3. Barnaskaran och jag
4. Pappa, du ser ut som en rock-kille
5. Pacman heter han förstår ni

Nu har jag börjat dela med mig om mat på 225grader.se. Följ mig gärna där!

Min plan är att skriva lite kortare om mat, barn och musik. På något sätt, inte riktigt klar med hur ännu… men det behöver man ju inte alltid vara.

Liknande inlägg:

1. Ensemble Yria – Längre än längst
2. Pokémon-resan börjar här
3. Vaxduk från Mingla Design
4. Barnmusik på Spotify
5. Laga mat snabbt

Om det är något jag blivit så illa tvungen att bli bra på är det att laga mat snabbt. Alla i familjen har rätt snabbt till att tappa huvudet när hungern slår till.

I grova drag så ser min strategi ut så här:

Vad tar längst tid på sig att bli klart? I regel är det riset eller pastan. Alltså, på med pastavattnet eller riset först.

Sen tänker jag efter vad som kräver två händer. Det brukar vara att hacka eller skära upp det som ska lagas till. Då ser jag till att göra det först, för efter dagis är min ettårige son rätt färdig så jag brukar få bära honom på höften så vi kan ”laga tillsammans”. Men innan det gått så långt gäller det att vara färdighackad.

Så, hackat och klart. Dags att fräsa ihop och krydda. Puttra lite. Vips allt klart samtidigt på ungefär 20 minuter.

Jag har också precis upptäckt att jag kan göra egna köttbullar (eller pannbiffar för att vara exakt i dessa tidsbesparande tider) ungefär lika snabbt som det tar att koka pastan/göra riset och steka de frysta köttbullarna. Dessutom är det extremt givande då barnen fullkomligen älskar mina pannbiffar.

Gör såhär:

• På med riset.
• Tag en deciliter ströbröd i en bunke, häll på en deciliter matlagningsgrädde och en deciliter mjöl. Ta lite mer mjölk om du vill ha extra sköra pannbiffar.
• Låt det svälla lite medan du plockar fram resten av ingredienserna.
• Knäck i ett ägg.
• Finhacka en gul lök och häll i.
• Salta och peppra. Ta eventuellt en knivsudd sambal oelek i också, ger lite rundare smak.
• Stjälp i ungefär ett halvt kilo köttfärs.
• Blanda ordentligt och forma till pannbiffar (brukar precis täcka en traktörpanna).
• Stek i smör tills de är genomstekta.
• Häll över matlagningsgrädde och låt puttra en liten stund.

Borde bli klart ungefär samtidigt som riset (använd inte snabbris, det är torrt och tråkigt).

Smaklig spis.

Liknande inlägg:

1. Harry, jag och bloggskrivandet
2. Barns enorma nyfikenhet
3. Stora kattdjur på Eskilstuna Zoo
4. Köpa begagnad barnvagn
5. Cykla lugnt